sparavackradagar.blogg.se

Ja, enligt doktorns ordinationer om att dag 4-7 efter operationen är värst så har han än så länge helt rätt. Idag har det inte blivit någon mat inte. Jag sitter och smuttar allt vad jag kan på såndär naturdietdryck med alla vitmatiner i så jag iallafall inte går någon nöd på vitaminer och mineraler.

 

Inatt vaknade jag och låg med smärta flera timmar innan det var dags för nattemedicinen. Sen kunde jag somna om igen men det var ju inte kul när jag vaknade för att gå upp sen igen. Bara att vänta på att det ska vara dags för nästa medicinering innan det ens är lönt att tänka på annat. HERREGUD vad ont det ska göra då... 

 

Egentligen är smärtan inte så extrem som man kan tänka sig (uppdaterat: ehh, jo det är den), men det sitter på ett sånt olustigt ställe att man inte vet hur man ska reagera. Det är nog mer obehagligt än vad det gör ont. Däremot ska jag inte säga att jag inte har ont, nej faktum är så gör det tillräckligt ont för att kroppen ska få mig iallamående. Jag är jätterädd för att jag ska må så illa att jag kräks och därmed riva upp halsen så det blir en blödning... Usch hemska tanke! Tänk att få börja om med läkningsprocessen en gång till...

 

Jaja, nu är det nu. Änsålänge har inget dramatisk skett. Nu ska jag fortsätta glo på tv. Haj!

Då ska vi se här, tidigare idag när det var dags att mata mig tog det nästan 2 timmar att få i mig fiskbullar och potatismos. Jag gillar fiskbullar och potatismos. 2 timmar tog det. Nu är det dags igen. Det där med maten har inte varit en roliga historia idag inte... Det gör så jääävla ont att svälja. Det gör ännu mer ont att prata.

 

Jag har försökt kolla ner i halsen två gånger sedan jag kom hem. Första gången såg det inte så mysigt ut. Jag ska inte dra några detaljer om det alls. När insidan av kroppen gör "sårvätska" och "sårskorpor" så ser det ut som ett vitt gegg. Bara så ni vet. Min hals är full av sår.

 

Den andra gången jag skulle titta ner i halsen var idag. Jag skulle se om det har bättrats nåt eller... ja, bara hur det ser ut. Idag var tungan så svullen att det inte finns någon chans i världen att kunna se ända bak till halsen utan att jag ska spy av smärta. Jag kan alltså inte ens öppna munnen. Så jag nöjde mig med den titten. Min tunga är så svullen att den konstant ligger och trycker på tänderna och när jag öppnade munnen för att kolla idag så kunde man verkligen se tandavtrycken på tungan.. Hoppashoppas jättemycket att imorgon ska vara aningens bättre iallafall, men doktorn sa att dag 4-7 efter operationen är värst. Bara att se glad ut antar jag och göra det bästa av situationen. 

 

Näpp, mot mina fiskbullar och potatismos! Ha en fin kväll vänner.

När ska jag lära mig att inte prata om hur bra jag mår? Det har bara gått någon timme sedan senaste inlägget men oj vilken förändring... Usch! Ajajaj. Tror jag behöver dricka mer. Äta mer. Jag åt mer igår än vad jag har gjort idag så... Hoppas att det kommer att hjälpa. Det gör bara så jävla ont. Fast det brukar bli bättre desto fler tuggor jag tar. Hej och hå!

Sjukhusvistelsen skulle ta 7 timmar om allt gick som på räls. Det tog ett dygn innan fick jag åka därifrån. Jag tillhörde tydligen den där gruppen som var lite knepigare. 

 

Kort och gott sa sköterskona efter operationen på uppvaket att mina halsmandlar tagit så mycket stryk och att dom hade svullnat så många gånger på varandra att dom på något sätt fastnat i halsen. Detta i sin tur betydde att dom inte "bara" kunde klippa bort halsmandlarna som man normalt gör utan dom var tvungna bränna loss dom. 

  

 

Hur mår jag nu efteråt då? Jag är relativt pigg när jag väl är vaken. Det tog mig precis över en timme att äta två skivor sötlimpa. Min tunga är väldigt svullen. Halsen är helsårig. Har även sår på tungan och i mungiporna som jag fått av instrumenetet dom använde för att hålla uppe munnen under operationen. Jag äter många värktabletter och sover ganska mycket. Skulle däremot vilja påstå att jag mår bra. Det är mycket bättre nu än när jag var riktigt sjuk. Doktorerna säger att dag 4-7 är värst eftersom såren läker då och "sårskorporna" i halsen lossar. Vi får väl se hur det blir med den saken. Stay tuned!

Huvudet dunkar av huvudvärk och ögonen går i kors pga trötthet. Hela dagen har det ända jag tänkt på och pratat om handlat om operationen imorgon. Jag är helt slut. Desto mer jag pratar om det desto jobbigare blir det nästan. Jag har nog innerst inne inte riktigt fattat att det är ca 12 timmar kvar till operationen bara. Fram till 24.00 dagen innan får jag äta, så nu funderar jag mest på om jag ska äta eller inte? Jag är inte särskilt hungrig, men å andra sidan kommer jag inte kunna äta på ett par dagar nu.. Hmm. Svåra beslut jag står inför. Det blir nog lite dryck bara, sen får det vara bra.

 

Nu ska jag snart lägga mig. Imorgon strax innan 9 sitter jag i bilen på väg till Borås. Vid 10 ska jag vara plats. Hur lång tid det kommer ta vet jag inte, men troligtvis är jag trött efteråt så sover nog större delen av dagen. Men jag kommer ha gott om tid att kunna uppdatera vad som händer med mig iallafall sen när jag väl kommit hem. 

 

Godnatt! Wish me luck!

 

 

Imorgon gäller det. Jag har hunnit lugnat ner mig och tankarna håller sig mer till veckorna efter än själva operationen. Jag pratade med en bekant idag som också hade tagit bort halsmandlarna. Hon sa att hon inte ens kunde äta mosad banan.... hmm! Det oroar mig lite. Jaja, går det inte att svälja något säger sjukhuset att jag får hänga hos dom och få dropp ;) Så det löser sig ju. 

 

Nu packar jag lite av varje så jag kan klara mig hemma hos mor och far ett tag. Ska bo hos dom och bli omhändertagen tills jag känner mig bättre ^^ 

Jag har hunnit smälta att jag ska opereras. Jag har hunnit "glömma bort" det för att sen komma på det igen och åter igen blivit helt till mig och nästintill gråtfärdig. Flera gånger om faktiskt. Jag som trodde att det här inte skulle vara någon stor grej. Tack Gud för Internet! Tack alla människor som dokumenterar och lägger upp på nätet för andra att ta del av. Jag vet inte vad jag är rädd för, men när jag läser andras historier känns det lugnande att dom haft exakt samma tankar. 13 000 människor opereras i Sverige varje år för att ta bort sina halsmandlar, så att hitta information är inte så svårt. Vilket är skönt. 

 

Det är fyra dagar kvar så det är ganska påtagligt nu. Jag läser på massa hemsidor om tonsilloperationer och om narkos. Det finns inte så mycket att ta del av egentligen. Jag kommer att sövas, ingreppet kommer ta ca 20-40 min, sen ska jag vakna ett par timmar, se till att jag mår bra och sen åka hem. Typ.

 

Jaja, nu ska jag skruva upp volymen på musiken och ta ett städpass så jag kanske kan tänka på annat en liten stund iallafall. Hare gött, hej!

Ett litet brev kan åstadkomma mycket. Jag skulle lägga mig tidigt igår men låg vaken fram till 3 inatt och tänkte på allt möjligt mellan himmel och jord, men mest på operationen. Jag tror att oron över operationen väckte liv i en massa andra saker man kan oroa sig över också.

 

Idag är det alltså 7 dagar kvar. Om en vecka, gissningsvis exakt på klockslaget, ligger jag på uppvaket på sjukhuset. Det känns rätt overkligt. Men bra. Och läskigt. 

 

Nu ska vi se vad jag ska kunna åstadkomma idag. Min möbelmålning blev nästan klar igår så det blir la till att avsluta det. Sen måååste jag få ordning här. Mycket grejer ligger i högar pga bristfälliga förvaringsställen. Jag skulle vilja ha massa hyllor på väggarna så jag kan få upp saker och ting. Får åka till Ikea och köpa lite material, så att säga. Skönt att bo granne med Ikea så jag kan dra dit när det passar utan att behöva planera en massa.

 

Hare gott, hej!

Tjena vad jag tänker på hösten. JÄÄÄTTEMYCKET. Alltså verkligen jättemycket. Jag fick ju besked av min läkare senast att jag skulle få opereras i höst. Så dagligen funderar jag på när det kommer att ske. Är det i september redan? Eller ska jag behöva gå omkring och oroa mig ända till november? Kommer jag fixa skolan? Kommer jag behöva tillbringa hela jullovet med att plugga ikapp dte jag missat? Är höstterminen lika tuff som första skolåret? Massor av frågor i skallen och jag har sedan det där läkarbesöket varit en ganska orolig typ.

 

Idag kom posten med bl.a. ett brev från Västragötalandsregionen. Jihoo! Äntligen får jag reda på när operationen kommer att ske ^^ Jag öppnade kuvertet och...

Ja, vad ska man säga? Höstterminen börjar om två veckor och det är först nu i dagarna som jag känner att jag är ledig. Fast min hjärna har börjat gå in i ett schoolmode redan och tänker på att lägga mig i tid och att det är dags att börja leta fram alla skolböcker, pennor, sudd och miniräknaren. Tänka sig att jag redan har gått halva utbildningen. Och sen har jag en titel: Utbildad fastighetsingenjör. Förhoppningsvis får jag jobb efteråt också. Gud vad jag längtar till att få fast jobb.

 

Annars då? Jag har bott i Kållered i en och en halv månad nu. Jag trivs suuuuper. Jag har jättetrevliga grannar, väldigt många jättefina skogsstigar och när det blir mörk sen har jag även många elljusspår. Dessutom bor jag nära stationen så det tar bara knappt 15 min med tåget till Centralstationen. Till skolan kommer det ta lite längre tid, ca 40 min inkl. väntetid. Men det är en smidig resa så det kommer nog bli kanon.

 

Idag ska jag måla klart lite möbler. Har bestämt mig för att mina möbler ska bli vita allihopa så min lilla lägenhet ska känns större. Det har man ju sett på alla inredningprogam och sånt att ljusa möbler och väggar göra är man får känslan att det är stor och luftigt. Mitt bord och mina stolar har redan blivit vita och det blev väldigt bra så då är det väl bara att köra på?

VILKEN PANIK. Jag vaknade med ett ryck inatt – ”Det får inte vara sant. Gud vad jag ångrar mig!” tänkte jag. Det var innan jag insåg att det jag reflekterade över bara var en dröm. Ni förstår, jag drömde att jag hade gått och lagt mig 30 november och nu vaknade jag mitt i natten och var så förtvivlad att jag inte gjort någon julkalender till bloggen. Jag hade dagarna innan (i drömmen alltså) gått och tänkt att jag inte skulle ha någon kalender för det var för myckt jobb med det, men där jag satt i sängen och hade vaknat med ett ryck och ångrade mig nåt så fruktansvärt.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, det är dags att börja fila på en julkalender redan nu så jag inte missar att den är klar i god tid till 1 dec ;) Haha. Idag firar jag dagen med julmusik. Knappt 4 månader kvar till kulkalendern ska vara klar. WIHO! :D

Igår tittade jag och en vän på Känn ingen sorg. Ni vet filmen som är baserad på Håkan Hellströms låtar. Stört bra är'en. Idag har jag spelat Håkans musik heeela dagen. Så jäkla pepp! Jag minns konserten med Håkan för snart två månader sedan och springer omkring som en galning här hemma. Har tagit tag i massa tråkiga grejer som jag skjutit på i veckor och känner mig bara allmänt taggad. Och nu nyss tog jag även tag i nåt annat roligt: måla om massa möbler ^^. Och se, till och med en blogginlägg mellan varven hinns med. All disk är borta. Alla högar med papper och böcker är borta (sorterade till sin platser). Jag har möblerat om och dammsugat. Tittat någon timme på Netflix och... Som sagt, allmänt pepp. Ska passa på att utnyttja detta och göra en massa annat medan jag har enrgin. Tänk vad en film kan ge upphov till.

När jag var liten (upp till 12 år ungefär) så läste jag så många böcker att läraren i skolan sa till mig att jag skrev för många bokrecensioner. Jag minns hur hon talade till hela klassen att man alltid skulle skriva en bokrecension när man läst klar en bok, och så la hon till "ja, förutom du Sara. Men jättebra att du läser mycket". Haha. Ganska roligt minne.

 

Sen tror jag att en del andra intressen tog över för jag i princip slutade läsa efter sjätte klass. Andra intressen såsom fotboll, dans och musik, men det är en annan historia. Från det att jag började på högstadiet har läsning varit tungt. Inte bara läsningen som lästes "för skoj skull" utan även pluggandet. Inte för att jag har haft svårt för att läsa utan mer för att rastlösheten tar över. Jag har dom senaste åren bara skrattat åt mina tankar när jag tänkt sätta mig ner och läsa för att det är underhållande och roligt. Nej, läsning har varit en pina riktig många år nu. 

 

Men. Det senaste året ungefär så har jag fått ett riktigt sug på att börja läsa. Jag har liksom känt att det varit på gång och snart ska jag sätta mig ner och bara läsa. Jag har köpt böcker för säkerhets skull om jag helt plötsligt skulle blir jättesugen på att läsa lite. Jag har köpt alla möjliga böcker som folk säger är bra och böcker som har fina framsidor, haha. Har många böcker som stått och dammat i bokhyllor och böcker som stått nerpackade i papperspåsar. Allt i syfte att få tag en bok jag känner för när jag väl känner för att läsa.

 

Idag satt jag fyra timmar på raken och läste. Och sen två timmar till senare på kvällen. När hände det senaste liksom? Jag är hela tagen av mig själv. Jag skulle vilja klappa mig själv på axeln och berömma mig själv. Typ. 

 

Jag har varit så sjukt stressad över lag dom senaste åren så att kunna sätta mig ner och inte göra någonting är ett stort steg för mig. Det är värt att fira. Kanske köper en ny bok till mig själv som pepp. Den som lever får se!

 

Nu är det nattning hos mig som gäller. Godnatt! :)

Nu hoppas jag på regn snart. Dels för jag gillar regn men även för jag inte får dåligt samvete när jag sitter inne vid datorn då. Nu har jag det så bra att jag sitter på balkongen med datorn men det kan ju vara kul att hitta på nåt när det är så fint väder liksom. Iallafall, anledningen till att jag vill sitta vid datorn nu är för jag behöver ha en nya design på bloggen (HAHA, jag blir ALDRIG nöjd... pust). Men sen har jag även yttepytte skolarbete som hänger kvar sen vårterminen så.. Det behövs ju bli gjort snarast också. Och det också vid datorn. Och jag känner att jag inte riktigt vill sitta vid datorn när det är så soligt. Jaja, än är det ingen brådska, skolan börjar inte än på ett tag :)

Det var längesedan jag kände mig så avslappnad som jag varit gjort idag. Idag har jag inte gjort någon måstesak överhuvudtaget. Konstigt. Skönt. Började dagen med att gå en promenad för att spana in området. Innan jag flyttade hit trodde jag att Kållered Centrum var, i princip, allt som fanns i Kållered, kanske något hus utstrött lite här och där men annars trodde jag att det bara fanns två bostadsområden. Men... Jag har fel. Kållered är nästan hur stort som helst :O Man kan inte spana in allt på samma promenad inte. Men det ju bara kul att man kan uppleva mer än vad man trott från början.

 

Mitt nya place börjar ta sig nu iallafall. Fått upp några hyllor på väggarna, soffinköp ligger väldigt ofta och guppar i tankarna så det är nog nära nu och jag har inte allt för många kartonger kvar nu som är oupppackade. Allt är väl egentligen uppackat (fast nu nerpackat igen) och jag har kollat igenom allt, men jag måste ha fler hyllor på väggarna för att kunna placera det jag har i kartongerna någonstans. 

 

Nu blire lördagkväll och allt var det nu kan tänkas innebära. Hare fint!

Jag stod framför spegeln igår med munnen så öppen jag bara kunde för att titta på mina halsmandlar. Så kom jag att tänka på när jag var hos doktorn i tisdags vilka ljud hon ville att jag skulle göra samtidigt som hon tittade ner i halsen på mig. Samma ljud som jag gjorde hos henne stod jag och ljöd framför spegeln och såg då hur halsmandlarna trycktes ihop mot varandra och till och med nuddade varandra. Flera gånger i rad för att se hur illa det verkade vara. Ni vet, om jag tryckte ihop halsmandlarna så mycket jag kunde kunde jag nästan inte andas :O Sen var det inte så mycket mer med det. Men expertis sa att det såg ralativt bra ut.

 

Idag har jag SVINONT i halsen. Precis som jag hade dagarna efter besöket hos doktorn. Min lärdom: Jag ska inte trycka ihop mandlarna sådär igen. Onödigt. Men jag gissar att det är bra att jag nu vet vad jag inte ska göra om jag vill hålla mig så smärtfri som möjligt.

Doktorn sa att det är dags för operation. I höst. Det var ju bra. Jag vet inte vad jag känner inför det riktigt. Jätteskönt att dom där jävla halsmandlarna ska bort så det tar slut någon gång. Men sen är jag, säkert som vilken normal människa som helst, väldigt nervös och lite rädd för det också. Jag fick en adress på en hemsida där det står en massa om vad som händer runt operationen. Bl.a. kommer jag behöva vara borta från skolan i minst en vecka. Man kan få blödning. Man kommer må illa och troligtvis kräkas hela första dygnet. Man kommer knappt kunna äta och har man problem med att svälja vätska ska man ringa tillbaka till sjukhuset. Dessutom har alla mina vänner som gjort samma operation meddelat att det är det värsta dom varit med om (tack för peppen!) och att man ska ladda med glass. 

 

Just nu känner jag mig bara likgiltig. Och trött. Det är det här jag gått och väntat på så länge men nu när jag fick beskedet så känns det inte alls lika vitkigt längre. Jaja.. det blir väl bra. Nu ska jag göra mig klar för le skönhetssömn. Godnatt!

Jag är Mölndalsbo nu. Flyttade i tisdags. Nu bor jag på en gård i en 1ª i Kållered, dubbelt så stor som den i Guldheden. Alldeles nyss hörde jag utanför hur en kille kommer att dö. Jag förstår honom fullt ut. "Det är för varmt ute Lennart! Jag kommer dö!" ropade han. Jag hatar sådanhär värme. Enligt YR är det stabila 26 grader i skuggan idag och jag håller på att försmäkta.

 

Skönt att jag kommer tillbringa dagen på insidan idag iallafall. Jag håller på att packa upp alla mina grejer och försöker hitta rätt plats för dom. Jag flyttar grejerna fram och tillbaka hela tiden känns det som för att det verkligen ska kännas rätt. Bäst att stätta igång medan viljan finns. Hare gött!

Alltså, när jag kom till bilen imorses och funderade på var någonstans biljetten för parkeringen var. Paniken. Betalade jag inte igår?! Herregud säger jag bara. Jag hade inte tid att tänka på det utan jag satte mig i bilen och dorg iväg till jobbet. Senare idag hittade jag biljetten i plånboken... Heh. Lite smått virrig kanske? Tur att det inte blev mer böter iallafall. Ja eller, jag kanske inte nämnt det. Möttes av ett gul lapp häromdagen...

Ur akrivet: >10 april<.

 

Jahopp. Jag blir hemma idag. Åkte hem till Alingsås igår redan för att kunna vara utvilad inför idag. Hade gjort planer med mina gymnasiebästisar m.fl. men tji fick jag. Tack och lov har jag ingen feber. Men VÄRLDENS förkylning är och hälsar på. Varför ska jag alltid bli sjuk när det är något roligt pågång? Nu saknas det bara att jag blir sjuk när jag ska flytta också. Jag kan lova er att om jag blir sjuk då, då kommer jag inte göra några fler planer långt i förväg förrän jag har fått dom där jävla halsmandlarna bortopererade. Ska till doktorn för återbesök 8 juli, hoppas på att få hamna i operationskö då.. 

 

Trevlig midsommar!