Little people, big world
Jag är hemma. Jag är sjuk. Jag håller på att hosta ut insidan på mig själv och jag tycker att det är typ bajsjobbigt... Jag har hela natten hosta och hostat och hostat. Och när jag väl somnat så har jag börjat hosta i sömnen och vaknat hostande.. Sketajobbigt :(.
Just nu tittar jag på Little people, big world som är ett program/dokumentär om dvärgar i "stora världen". Man får helt enkelt följa dvärgars liv och se hur dom behandlas av "vanliga" människor. Jag verkligen älskar det programmet!
Precis som alla andra (antar jag?) är jag uppväxt med att man inte får stirra på folk som ser annorlunda ut, t ex dvärgar. Och samtidigt som jag förstår det på något sätt var rätt när man var liten, att inte stirra, så känns det väldigt fel på ett annat plan. Det är som att föräldrar, lärare och vuxna överhuvudtaget inte ville att man skulle titta på sånt som var "fel". Alltså att det faktiskt är fel på dvärgar. Borde man inte istället få barn att inse att det inte är fel på dvärgar? Att alla ser olika ut och det är normalt. Att stirra på sånt som är normalt är ju ändå inte något särskilt. Såklart det är svårt att vända något sådant till något "normalt", särskilt med alla fördomar och sånt som finns. Men det kanske är något att sträva mot? Och tja, det som jag tycker är extra bra med programmet är att man får stirra så mycket man vill och att det faktiskt är meningen med programmet. Dvärgarna är precis som oss, fast korta (ja, jag skrev den meningen för er som inte visste det.. -.- :P).
Och.. ja. Jag kände bara för att säga vad jag tycker. Lite smått.
För övrigt så skriver TLC, dom som sänder programmet: "Little people, big world är en hyllning till att övervinna motgångar, utmana förutfattade meningar och uppskatta olikheter". Heja TLC! :)
Kommentarer
Intressant läsning! Mer " inblick i Saras tankar" åt folket!!