sparavackradagar.blogg.se

Nu äntligen, efter nästan två veckor, har jag fått komma hem till Kållered. Skönt! Det ända jag kan klaga på nu (förutom att jag behöver göra mat själv och diska efter mig..) är att det är sjuuukt kallt här. Herregud! Termometern säger visserligen att det är 20 grader i lägenheten men eftersom jag inte rört mig på två veckor och därmed har en väldigt lugn blodcirkulation så fryser jag så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hemma hos mamma och pappa hade jag 23 grader och då hade jag ändå minst dubbla lager kläder på mig OCH låg under två fleecefiltar. Då var det lagom...

 

Något annat jag sett fram emot när jag kom hem igen var att fixa och pula och greja i lägenheten. Igårkväll gick jag och la mig lagom i tid att jag skulle kunna gå upp klockan sex när klockan ändå ringer för medicinering. Igår hade jag massa energi och en superkänsla om att jag skulle ha en superproduktiv dag. Så när klockan ringde var jag uppe och hoppade i den kalla lägenheten. Men bara efter några minuter fick jag sån fruktansvärd magknip att jag nu i sex timmar bara legat i soffan dubbelvikt och jämrat mig. Tack o lov börjar det bli bättre nu, ont-attackerna kommer allt mer sällan så snart kanske jag kan komma igång idag också..

 

Åh jag är så glad just nu! Jag har suttit och pillat med bloggdesignen hela dagen och det blir så bra. (Ignorera mitt inlägg från igår.) Jag är verkligen jättenöjd. Den liknar inte någon av mina tidigare designer och den är dessutom lite halvmorden. Jag tror det är ganska långt kvar innan den är helt klar men det ska bli kul att sätta in den på bloggen sen.

 

Igårkväll var första gången jag skulle lämna huset sedan operationen. Man blir tokig av att dygnet runt befinna sig på samma ställe. Iallafall, jag och mamma åkte igårkväll till min brorsa för ett litet ärende och på vägen hem stannade vi till en snabbis på Maxi. Jag såg häromdagen att dom hade kamanj på en symaskin där nämligen och så passade jag på att gå in och få med mig en hem när vi ändå var i stan. Så nu är jag med symaskin. Äntligen.

Lite får man väl trösta sig när man har haft konstant smärta i en vecka? Ja, jag tänkte väl det. Jag har suttit på the Body Shops hemsida i dagarna två nu. Det är medlemsdagar och massa trevliga erbjudanden gjorde att jag inte kunde hålla mig längre. Klickklick. Himlans smidigt det där med att shoppa på Internet alltså :)

Jag tänkte att nu när jag  ä n t l i g e n  mår bättre igen att det är dags att börja ta tag i livet och hösten. Inatt vaknade jag bara en gång av smärta i halsen men lyckades somna om igen. HALLELUJA! Klockan ringde vid 6 som vanligt för medicinering och det var nästan att jag var redo att gå upp då. Men så övervägde jag snabbt mellan att gå upp och därmed inte ha någonting att göra heeela förmiddagen eller om jag helt enkelt skulle ligga kvar, somna om och låta halsen få lite längre chans på sig att läka ännu mer. Inte så svårt val. Ställde dock klockan och gick inte upp allt för många timmar efteråt. Skönt.

 

Iallafall, för att återgå till livet och hösten. Jag tänkte att det är dags att börja ställa dygnet rätt och ta tag i det jag missar i skolan nu när jag är borta så jag inte är helt vilse när jag kommer tillbaka. Plocka fram alla skolgrejer i form av böcker, pennfodral, miniräknare, skolväska, glasögon, matlådor m.m. Fast det gör jag imorgon, åtminstone börja plugga på det lärarna går igenom på lektionerna. Idag ska jag bara chilla och ha det gött.

 

Nu ska jag shoppa lite. Sen blire till att pilla lite på vad som skulle kunna resultera i en ny bloggdesign.

 

Okej bra. Jag börjar bli frisk. Det är nästan en helvändning jämfört med igår hur jag mår idag. Ork nog att komma på alla möjliga livsprojekt är ett bra tecken. Och just nu är shoppingshoppingshopping på tankarna och jag gör listor på alla möjliga affärer och vad jag villa köpa i respektive affär (tur att det var löning häromdagen).

 

Dom två senaste dagarna har jag varit tillräckligt sjuk för att inte ha ätit i princip någonting. Inte ens någonting i vätskeform. Att ta värktabletter har varit en pina och jag har mest gråtit och hållit för öronen ihopp om att all smärta ska försvinna. MEN, idag minsann, efter medicinering vid 12 fick jag i mig hela 330 ml vätska! Halleluja! Så just nu känner jag positiv energi ända ut i småtårna! 

 

Men, man ska inte ropa hej förrän man hoppat över bäcken. Det är fortfarande (gissningsvis) långt kvar innan jag blir frisk. Det lär ju absolut inte bli någon skola denna veckan iallafall. Hoppas verkligen att det värsta i läkningsprocessen är gjort nu. Jag har verkligen tröttnat på att ha så stört ont.

Jag hann inte somna igårkväll medan värktabletten gjorde sitt. Det var inte mycket annat än att ligga vaken till 6 då det var dags för medicinering igen. Lagom trött när det var dags att gå upp sen vill jag lova.

 

Dom här "4-7 dagarna efter operationen" har inte varit roliga. Gråter som ett litet barn varje dag för jag har så ont. Jag äter smärtstillande 4 gånger om dagen: 6:00, 12:00, 18:00 och 22:00. På morgonen är det absolut värst, då har det gått 8 timmar sedan senaste dosen, plus att jag inte rört tungan på hela natten och inte svalt eller någonting sånt. Man skulle väl kunna säga att en dos hjälper i ca 4 timmar. I vanliga fall är det lätt att somna på kvällen eftersom dom doserna ligger så tätt men igår låg jag och vred mig som bara den. Somnade vid halv 7 på morgonen när tabletterna började verka och vaknade vid 11. Har med andra ord bara sovit 4,5 timmar inatt. Jaja, det blir väl desto lättare att somna ikväll då gissar jag.

 

Maten idag: Ingen än så länge. Försökte äta efter 12medicinen men utan framgång. Nu laddar jag inför 6medicineringen. Jag tuggar tuggummi för att få svälja och pratar med mig själv för att röra tungan. AJ säger jag bara, AJ. 

Ja, enligt doktorns ordinationer om att dag 4-7 efter operationen är värst så har han än så länge helt rätt. Idag har det inte blivit någon mat inte. Jag sitter och smuttar allt vad jag kan på såndär naturdietdryck med alla vitmatiner i så jag iallafall inte går någon nöd på vitaminer och mineraler.

 

Inatt vaknade jag och låg med smärta flera timmar innan det var dags för nattemedicinen. Sen kunde jag somna om igen men det var ju inte kul när jag vaknade för att gå upp sen igen. Bara att vänta på att det ska vara dags för nästa medicinering innan det ens är lönt att tänka på annat. HERREGUD vad ont det ska göra då... 

 

Egentligen är smärtan inte så extrem som man kan tänka sig (uppdaterat: ehh, jo det är den), men det sitter på ett sånt olustigt ställe att man inte vet hur man ska reagera. Det är nog mer obehagligt än vad det gör ont. Däremot ska jag inte säga att jag inte har ont, nej faktum är så gör det tillräckligt ont för att kroppen ska få mig iallamående. Jag är jätterädd för att jag ska må så illa att jag kräks och därmed riva upp halsen så det blir en blödning... Usch hemska tanke! Tänk att få börja om med läkningsprocessen en gång till...

 

Jaja, nu är det nu. Änsålänge har inget dramatisk skett. Nu ska jag fortsätta glo på tv. Haj!

Då ska vi se här, tidigare idag när det var dags att mata mig tog det nästan 2 timmar att få i mig fiskbullar och potatismos. Jag gillar fiskbullar och potatismos. 2 timmar tog det. Nu är det dags igen. Det där med maten har inte varit en roliga historia idag inte... Det gör så jääävla ont att svälja. Det gör ännu mer ont att prata.

 

Jag har försökt kolla ner i halsen två gånger sedan jag kom hem. Första gången såg det inte så mysigt ut. Jag ska inte dra några detaljer om det alls. När insidan av kroppen gör "sårvätska" och "sårskorpor" så ser det ut som ett vitt gegg. Bara så ni vet. Min hals är full av sår.

 

Den andra gången jag skulle titta ner i halsen var idag. Jag skulle se om det har bättrats nåt eller... ja, bara hur det ser ut. Idag var tungan så svullen att det inte finns någon chans i världen att kunna se ända bak till halsen utan att jag ska spy av smärta. Jag kan alltså inte ens öppna munnen. Så jag nöjde mig med den titten. Min tunga är så svullen att den konstant ligger och trycker på tänderna och när jag öppnade munnen för att kolla idag så kunde man verkligen se tandavtrycken på tungan.. Hoppashoppas jättemycket att imorgon ska vara aningens bättre iallafall, men doktorn sa att dag 4-7 efter operationen är värst. Bara att se glad ut antar jag och göra det bästa av situationen. 

 

Näpp, mot mina fiskbullar och potatismos! Ha en fin kväll vänner.

När ska jag lära mig att inte prata om hur bra jag mår? Det har bara gått någon timme sedan senaste inlägget men oj vilken förändring... Usch! Ajajaj. Tror jag behöver dricka mer. Äta mer. Jag åt mer igår än vad jag har gjort idag så... Hoppas att det kommer att hjälpa. Det gör bara så jävla ont. Fast det brukar bli bättre desto fler tuggor jag tar. Hej och hå!

Sjukhusvistelsen skulle ta 7 timmar om allt gick som på räls. Det tog ett dygn innan fick jag åka därifrån. Jag tillhörde tydligen den där gruppen som var lite knepigare. 

 

Kort och gott sa sköterskona efter operationen på uppvaket att mina halsmandlar tagit så mycket stryk och att dom hade svullnat så många gånger på varandra att dom på något sätt fastnat i halsen. Detta i sin tur betydde att dom inte "bara" kunde klippa bort halsmandlarna som man normalt gör utan dom var tvungna bränna loss dom. 

  

 

Hur mår jag nu efteråt då? Jag är relativt pigg när jag väl är vaken. Det tog mig precis över en timme att äta två skivor sötlimpa. Min tunga är väldigt svullen. Halsen är helsårig. Har även sår på tungan och i mungiporna som jag fått av instrumenetet dom använde för att hålla uppe munnen under operationen. Jag äter många värktabletter och sover ganska mycket. Skulle däremot vilja påstå att jag mår bra. Det är mycket bättre nu än när jag var riktigt sjuk. Doktorerna säger att dag 4-7 är värst eftersom såren läker då och "sårskorporna" i halsen lossar. Vi får väl se hur det blir med den saken. Stay tuned!

Huvudet dunkar av huvudvärk och ögonen går i kors pga trötthet. Hela dagen har det ända jag tänkt på och pratat om handlat om operationen imorgon. Jag är helt slut. Desto mer jag pratar om det desto jobbigare blir det nästan. Jag har nog innerst inne inte riktigt fattat att det är ca 12 timmar kvar till operationen bara. Fram till 24.00 dagen innan får jag äta, så nu funderar jag mest på om jag ska äta eller inte? Jag är inte särskilt hungrig, men å andra sidan kommer jag inte kunna äta på ett par dagar nu.. Hmm. Svåra beslut jag står inför. Det blir nog lite dryck bara, sen får det vara bra.

 

Nu ska jag snart lägga mig. Imorgon strax innan 9 sitter jag i bilen på väg till Borås. Vid 10 ska jag vara plats. Hur lång tid det kommer ta vet jag inte, men troligtvis är jag trött efteråt så sover nog större delen av dagen. Men jag kommer ha gott om tid att kunna uppdatera vad som händer med mig iallafall sen när jag väl kommit hem. 

 

Godnatt! Wish me luck!

 

 

Imorgon gäller det. Jag har hunnit lugnat ner mig och tankarna håller sig mer till veckorna efter än själva operationen. Jag pratade med en bekant idag som också hade tagit bort halsmandlarna. Hon sa att hon inte ens kunde äta mosad banan.... hmm! Det oroar mig lite. Jaja, går det inte att svälja något säger sjukhuset att jag får hänga hos dom och få dropp ;) Så det löser sig ju. 

 

Nu packar jag lite av varje så jag kan klara mig hemma hos mor och far ett tag. Ska bo hos dom och bli omhändertagen tills jag känner mig bättre ^^ 

Jag har hunnit smälta att jag ska opereras. Jag har hunnit "glömma bort" det för att sen komma på det igen och åter igen blivit helt till mig och nästintill gråtfärdig. Flera gånger om faktiskt. Jag som trodde att det här inte skulle vara någon stor grej. Tack Gud för Internet! Tack alla människor som dokumenterar och lägger upp på nätet för andra att ta del av. Jag vet inte vad jag är rädd för, men när jag läser andras historier känns det lugnande att dom haft exakt samma tankar. 13 000 människor opereras i Sverige varje år för att ta bort sina halsmandlar, så att hitta information är inte så svårt. Vilket är skönt. 

 

Det är fyra dagar kvar så det är ganska påtagligt nu. Jag läser på massa hemsidor om tonsilloperationer och om narkos. Det finns inte så mycket att ta del av egentligen. Jag kommer att sövas, ingreppet kommer ta ca 20-40 min, sen ska jag vakna ett par timmar, se till att jag mår bra och sen åka hem. Typ.

 

Jaja, nu ska jag skruva upp volymen på musiken och ta ett städpass så jag kanske kan tänka på annat en liten stund iallafall. Hare gött, hej!

Ett litet brev kan åstadkomma mycket. Jag skulle lägga mig tidigt igår men låg vaken fram till 3 inatt och tänkte på allt möjligt mellan himmel och jord, men mest på operationen. Jag tror att oron över operationen väckte liv i en massa andra saker man kan oroa sig över också.

 

Idag är det alltså 7 dagar kvar. Om en vecka, gissningsvis exakt på klockslaget, ligger jag på uppvaket på sjukhuset. Det känns rätt overkligt. Men bra. Och läskigt. 

 

Nu ska vi se vad jag ska kunna åstadkomma idag. Min möbelmålning blev nästan klar igår så det blir la till att avsluta det. Sen måååste jag få ordning här. Mycket grejer ligger i högar pga bristfälliga förvaringsställen. Jag skulle vilja ha massa hyllor på väggarna så jag kan få upp saker och ting. Får åka till Ikea och köpa lite material, så att säga. Skönt att bo granne med Ikea så jag kan dra dit när det passar utan att behöva planera en massa.

 

Hare gott, hej!

Tjena vad jag tänker på hösten. JÄÄÄTTEMYCKET. Alltså verkligen jättemycket. Jag fick ju besked av min läkare senast att jag skulle få opereras i höst. Så dagligen funderar jag på när det kommer att ske. Är det i september redan? Eller ska jag behöva gå omkring och oroa mig ända till november? Kommer jag fixa skolan? Kommer jag behöva tillbringa hela jullovet med att plugga ikapp dte jag missat? Är höstterminen lika tuff som första skolåret? Massor av frågor i skallen och jag har sedan det där läkarbesöket varit en ganska orolig typ.

 

Idag kom posten med bl.a. ett brev från Västragötalandsregionen. Jihoo! Äntligen får jag reda på när operationen kommer att ske ^^ Jag öppnade kuvertet och...

Ja, vad ska man säga? Höstterminen börjar om två veckor och det är först nu i dagarna som jag känner att jag är ledig. Fast min hjärna har börjat gå in i ett schoolmode redan och tänker på att lägga mig i tid och att det är dags att börja leta fram alla skolböcker, pennor, sudd och miniräknaren. Tänka sig att jag redan har gått halva utbildningen. Och sen har jag en titel: Utbildad fastighetsingenjör. Förhoppningsvis får jag jobb efteråt också. Gud vad jag längtar till att få fast jobb.

 

Annars då? Jag har bott i Kållered i en och en halv månad nu. Jag trivs suuuuper. Jag har jättetrevliga grannar, väldigt många jättefina skogsstigar och när det blir mörk sen har jag även många elljusspår. Dessutom bor jag nära stationen så det tar bara knappt 15 min med tåget till Centralstationen. Till skolan kommer det ta lite längre tid, ca 40 min inkl. väntetid. Men det är en smidig resa så det kommer nog bli kanon.

 

Idag ska jag måla klart lite möbler. Har bestämt mig för att mina möbler ska bli vita allihopa så min lilla lägenhet ska känns större. Det har man ju sett på alla inredningprogam och sånt att ljusa möbler och väggar göra är man får känslan att det är stor och luftigt. Mitt bord och mina stolar har redan blivit vita och det blev väldigt bra så då är det väl bara att köra på?

VILKEN PANIK. Jag vaknade med ett ryck inatt – ”Det får inte vara sant. Gud vad jag ångrar mig!” tänkte jag. Det var innan jag insåg att det jag reflekterade över bara var en dröm. Ni förstår, jag drömde att jag hade gått och lagt mig 30 november och nu vaknade jag mitt i natten och var så förtvivlad att jag inte gjort någon julkalender till bloggen. Jag hade dagarna innan (i drömmen alltså) gått och tänkt att jag inte skulle ha någon kalender för det var för myckt jobb med det, men där jag satt i sängen och hade vaknat med ett ryck och ångrade mig nåt så fruktansvärt.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, det är dags att börja fila på en julkalender redan nu så jag inte missar att den är klar i god tid till 1 dec ;) Haha. Idag firar jag dagen med julmusik. Knappt 4 månader kvar till kulkalendern ska vara klar. WIHO! :D

Igår tittade jag och en vän på Känn ingen sorg. Ni vet filmen som är baserad på Håkan Hellströms låtar. Stört bra är'en. Idag har jag spelat Håkans musik heeela dagen. Så jäkla pepp! Jag minns konserten med Håkan för snart två månader sedan och springer omkring som en galning här hemma. Har tagit tag i massa tråkiga grejer som jag skjutit på i veckor och känner mig bara allmänt taggad. Och nu nyss tog jag även tag i nåt annat roligt: måla om massa möbler ^^. Och se, till och med en blogginlägg mellan varven hinns med. All disk är borta. Alla högar med papper och böcker är borta (sorterade till sin platser). Jag har möblerat om och dammsugat. Tittat någon timme på Netflix och... Som sagt, allmänt pepp. Ska passa på att utnyttja detta och göra en massa annat medan jag har enrgin. Tänk vad en film kan ge upphov till.