Skräckblandad förtjusning
Tjena vad jag tänker på hösten. JÄÄÄTTEMYCKET. Alltså verkligen jättemycket. Jag fick ju besked av min läkare senast att jag skulle få opereras i höst. Så dagligen funderar jag på när det kommer att ske. Är det i september redan? Eller ska jag behöva gå omkring och oroa mig ända till november? Kommer jag fixa skolan? Kommer jag behöva tillbringa hela jullovet med att plugga ikapp dte jag missat? Är höstterminen lika tuff som första skolåret? Massor av frågor i skallen och jag har sedan det där läkarbesöket varit en ganska orolig typ.
Idag kom posten med bl.a. ett brev från Västragötalandsregionen. Jihoo! Äntligen får jag reda på när operationen kommer att ske ^^ Jag öppnade kuvertet och...
"Jaha, den 20e. Den 20 septem... nej vänta. Augusti? Vänta! Vilken datum är det idag? 12e?! 12e?!"
Sen förstod jag. En vecka kvar. Jag grät lite. Jag är nog lite rädd för detta. Men det är väl normalt. Sen ringde jag till mamma. Hon reagerade ungefär likadant. "Ojdå. Redan?", "Japp".
Så ja, mina vänner, 8 dagar kvar. Sen kommer halsmandlarna inte kunna störa mig mer.
Skräckblandad förtjusning.
Kommentarer
