Äntligen hemma
Nu äntligen, efter nästan två veckor, har jag fått komma hem till Kållered. Skönt! Det ända jag kan klaga på nu (förutom att jag behöver göra mat själv och diska efter mig..) är att det är sjuuukt kallt här. Herregud! Termometern säger visserligen att det är 20 grader i lägenheten men eftersom jag inte rört mig på två veckor och därmed har en väldigt lugn blodcirkulation så fryser jag så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hemma hos mamma och pappa hade jag 23 grader och då hade jag ändå minst dubbla lager kläder på mig OCH låg under två fleecefiltar. Då var det lagom...
Något annat jag sett fram emot när jag kom hem igen var att fixa och pula och greja i lägenheten. Igårkväll gick jag och la mig lagom i tid att jag skulle kunna gå upp klockan sex när klockan ändå ringer för medicinering. Igår hade jag massa energi och en superkänsla om att jag skulle ha en superproduktiv dag. Så när klockan ringde var jag uppe och hoppade i den kalla lägenheten. Men bara efter några minuter fick jag sån fruktansvärd magknip att jag nu i sex timmar bara legat i soffan dubbelvikt och jämrat mig. Tack o lov börjar det bli bättre nu, ont-attackerna kommer allt mer sällan så snart kanske jag kan komma igång idag också..
Vad är grejen med mig egentligen? Måste jag alltid ha ont?
Kommentarer
