sparavackradagar.blogg.se

Idag var jag på KappAhl och handlade. Kvinnan framför mig i kön skulle visa upp sitt 25%rabattsms men var inte så hajj på sin mobil. Kassörskan fick hjälpa till att ta fram sms:et och under tiden vände sig kvinnan om till mig och skrattade lite generat. Jag såg att hon kände sig obekväm i situationen så jag sa till henne att man kan faktiskt inte vara bäst på allt. Hon såg lättad ut efter det och sen vände hon sig tillbaka för att betala. 

 

Sen var det min tur. Samtidigt som kvinnan - som nyss stod framför mig i kön - fipplade med att få ner plånboken i väskan (och därmed stod precis vid sidan om mig) så sa jag att jag också hade detdär sms:et att visa (så jag också kunde få 25%rabatt). Jag visade sms:et och kassörskan frågade om medlemskortet (vilket man inte behöver ha men man kan samla poäng på det, med det hör inte historien till). "Jag vet faktiskt inte var jag har det" sa jag till henne och hon frågade tillbaka, "Har du tappat bort det?". Självsäkert svarar jag, "Nejdå! Jag har bara lagt det på ett väldigt bra ställe". Kvinnan som stod och fipplade med sin plånbok stannade i sina rörelser och tittade upp på mig och log. Kassörskan också. Sen fortsatte allt som en normalt, jag betalade, gick därifrån och kikade in i några andra butiker innan jag skulle hem igen.

Rätt som det var möttes mina vägar med "KappAhl-kvinnans". Kvinnan hade nu sällskap och precis innan hon såg att det var jag (vi var kanske 2 meter ifrån varandra) hörde jag henne viska ganska högt till sitt sällskap, "Där är hon ju! Henne jag berättade om." och i andetaget efter hejjade båda på mig log brett innan vi passerade varandra.

Med detta sagt ville jag bara meddela att jag tycke det var roligt. Att jag gjort något idag som en annan människa (som jag inte känner) berättat för sina anhöriga. Om man skulle få för sig att tänka igenom den saken så är det ganska tufft ^^ Hejdå!