Livet i allmänthet
Jag liksom väntar på att bli frisk så jag kan börja ordna upp saker. Få klart det jag vill få klart så sånna saker inte ligger och skvalpar i tankarna när jag egentligen borde tänka på annat. Typ studier. Det hade varit så jäkla skönt om jag var inne på sista versen nu och jag är frisk om en vecka. Då kan jag börja få ordning. Man ska ju inte skjuta upp saker och ting och "börja imorgon" eller "på måndag" eller för den delen "när jag är helt frisk", men jag har verkligen försökt och tja... ingenting har hänt än så det har ju inte gått särskilt bra.
När jag vaknar på mornarna har jag ofta huvudvärk. Att ta sig upp, gå till bussen, vänta på bussen, åka bussen, vänta på nästa buss, åka den bussen, vänta på en tredje buss, åka den bussen, vara i skolan under dagen och sen trassla sig hem tar verkligen ALLA krafter jag har. Sen måste jag laga mat, och eventuellt diska, ibland ska det städas och emellan åt tvättas. Plugga borde jag göra varje dag (men tyvärr är den visionen långt ifrån verklighet). Jag lägger mig så jag sover 8-9 timmar på dygn (mindre pallar jag inte, mer hade funkat men då blir jag nog trött för jag sovit för mycket istället). Ååå! Livet känns verkligen surt nu. Det tar emot att klaga, det kunde ju varit värre. Men jag orkar liksom inte mer nu. Bara så ni vet.
Kommentarer
