sparavackradagar.blogg.se

Idag när jag kom till vårdcentralen kunde receptionisten mitt namn och personnummer. Ni förstår att jag varit där ett par gånger den senaste tiden... Varje gång jag får en ny doktor är ganska roande. När man går som en svans efter doktorn från väntrummet till doktorns rum och hejjar på två tre doktorer på vägen kan man få dom mest konstiga blickarna från den nya doktorn. Precis som om jag inte fick lov att känna någon just eftersom när man har varit hos en doktor så blir man frisk. Men kommer liksom inte tillbaka. 

 

Jag har haft många möjliga sjukdomar under dessa två månader som jag varit sjuk: Förkylning, halsfluss, körtelfeber, lunginflammation och idag kom t.o.m. HIV(?!) upp som möjlig sjukdom. Men nej, alla provsvar är helt normala. Jag är så frisk jag kan bli. Förutom att jag har en igensvullen hals då... Idag, två månader senare, sa doktorn: "Nej, vi vet inte vad det är". Ehh, va? Men i två månader har ni hittat på möjliga sjukdomar? (Okej, jag hade faktiskt lunginflammation, men annars har det bara varit spekulationer.) Alltså, man funderar ju, varför i hela fridens namn kan man inte behandla någon om man ändå bara spekulerar? Dom har ju skickat hem mig gång på gång på gång på gång och nu, två månader senare, så säger dom att dom inte vet vad det är.

Jag ifrågasatte det inte, men det var tankarna som flög omkring i skallen. Iallafall, det var ju kul att det går framåt iallafall. Dom har insett att dom inte kan hjälpa mig. Sjukhuset i Alingsås kan inte hjälpa mig. Så nu ska jag till Borås imorgon. Till infektionsmottagningen.

 

Jag vet inte riktigt vad jag skriver. Allt kommer från hjärtat och jag är lite frustrerad och jävligt trött över att har varit sjuk så länge. Jag vet hur högt tempo det är i skolan och jag k a n   i n t e   v a r a   b o r t a. Det finns inte på kartan. Då förlorar man. Så jag är lite orolig över det också. Men det är väl bara att ta en dag i taget och låta naturen göra sitt (alternativt en behandling som gör mig frisk).